Rest in peace..
Ja det är svårt att finna ord vid en sådan här tragisk händelse..
Att saker och ting kan hända fort, det vet vi alla. Men att det kan ske såhär i ens närhet. Det tänker man nog på alldeles för sällan.
Denna gången var det min allra bästa vän och hennes familj som drabbades. Min bästa väns lilla broder är numera en ängel som vakar över dem uppe i det blå.
Och jag är säker på, att han med ett hjärta av guld, kommer vaka över hela familjen tills de en dag möts igen.
En tragisk trafikolycka som fick ett milt sagt hemskt slut. En olycka som inte hade behövt sluta på detta viset.
Men det är så lätt att vara efterklok. Så lätt att undra varför gjorde de inte si eller så.
Men vi kan inte få något ogjort. Hur vi än vrider och vänder på det så går det inte, tyvärr.
Jag lider något fruktansvärt med familjen. Att få ett sådant besked måste vara bland det värsta som finns.
Tänka sig hur fort ens liv förändras och bryts ner till något som man inte ens önskar sin värsta fiende.
Det är ofattbart. Obegripligt..
Det kommer ta lång tid för familjen innan sorgen lägger sig. Den kommer alltid finnas där inombords, mer eller mindre.
Det enda man kan göra är att ge det tid. Precis så mycket tid som behövs, det finns ingen deadline.
Å ännu en viktig sak är att man har någon att prata med. Man ska inte behöva hålla inne på något sådant här. Man ska känna att man har minst en person att prata ut med, fälla sina tårar hos och som man känner sig älskad av.
Piff min vän, du vet att du alltid är välkommen till mig. Om det så är mitt i natten så får du ringa mig eller knacka på min dörr. Jag finns här för dig dygnet runt.
Du är min vän, och jag din. Så kommer det alltid att vara <3
Vila i frid..
