Slutspurten!
En vecka ledigt gick inte precis mer långsamt än vad de andra veckorna gjorde när man jobbade.
Tiden sprang iväg precis som vanligt!
Det blev en hel del partajande för Sweas och min del. Och ja man kan ju inte annat än att säga att det var superkul!
Lördag kväll valde vi att återvända tillbaka till Bar 210. Vilket inte var ett dumt beslut. Folket dansade värre än någonsin och personalen i baren hade fullt upp med att servera folket drinkar.
Vi hade någon halv vip denna kvällen då vi hade gratis drinkar och slapp köa. Fint ska de va!
Så vi visade minsann vad en tysk och en svensk går för tillsammans! Fullt ös medvetslös förstås. Som alltid!
Träffade även lite nytt folk som bävade över att jag skulle åka hem till Sverige igen dagen därpå. Så jaha. Klart det skulle bli storfest då. Så efter Bar 210 drog vi pa efterpartaj.
Klockan 5 på morgonen gav vi upp och drog hemåt. Då var vi ganska färdiga med denna kvällen kände vi.
Vi planerade en lång sovmorgon, enda till klockan 9.30 förstår ni!
Jag är inte riktigt sådär bra på att sova.
Fixade oss och drog ut på stan för att käka lite frukost, fixa naglarna och spana omkring lite.
Sen bar det av hemåt igen för att avsluta min packning.
Jag trodde aldrig jag skulle få i allt i väskorna! Men jodå med mycket våld så hade jag lyckats få i det mesta förutom ett par springskor och lite. Men de var så sketna så vad gjorde de..
Ställde väskan på vågen och den visade 3 kg för mkt. Hmm tänkte jag. Då packar vi om igen! Så i med mera kläder i handbagagetoch sen gjordes ett nytt försök på vågen. Lyckat!!
Kände mig riktigt stolt över att jag fick ihop att så pass bra. Men fy fasen, väskorna var knökafulla!!
På kvällen fixade vi iordning oss, packade bilen full och drog till Santa Monica för att ha avskedsmiddag för mig.
En Italiensk restaurang som tydligen skulle vara en av de finaste runt Beverly Hillsområdet.
Mycket god mat, dricka och efterrätt var det minsann.
3 meter bakom mig satt Tobey Maguire. Skådespelaren som bland annat agerade som spindelmannen.
Men ja. Han var som vilken Svensson som helst som satt där och åt sin mat. Och nej, ingen spindelmannendräkt på sig denna kvällen.
Sen var det dags att ta farväl av Terri. Riktigt tungt var det kan jag säga. Hua.. Man vet ju liksom inte om man kommer träffa alla dessa goa människor igen.
Och efter detta drog Swea och jag till flygplatsen. Swea var snäll och följde med in på flygplatsen när jag checkade in och så.
Men sen var det dags att säga bye bye till henne med. Sorgligt men sant!
Efter detta gick jag med tunga kliv mot min gate.. Inte på bästa humöret men sånt är livet. Inte kan jag ju stanna i Kalifornien resten av livet heller!
Hade bra timing så behövde bara vänta sådär 15 min tills jag kunde boarda.
Sen lyfte flyget mot Toronto...
Jag hade nu påbörjat min resa hem!! Förstå det. Efter 3 alldeles för snabba månader var jag på väg från Los Angeles till Målilla.
Resan gick bra till Toronto. Snabbare änvad jag hade trott.
Kom dit vid 5.30 på morgonen. Så startade upp med lite frukost och bara tog det lite lugnt.
Sen var det lagom att se till att utforska Toronto lite.
Men lite väl kallt för min del för att vara ute så det blev tunnelbanan in till stan. Lite shopping, drinkar och mat innan jag begav mig tillbaka till flygplatsen.
Och jag höll seriöst på att få världens skrattanfall på tunnelbanan!!
Var en kille i min ålder som stod och rappade som fan. Han stod där när jag klev på och han åkte många stationer. Slutade inte utan bara fortsatte och fortsatte. Och ja herregud! Jag kunde inte annat än att skratta åt honom lite lagom diskret.
Inte blev det bättre när en gubbe vänder sig om och slår till honom med sin tidning och gormar "Please SHUT UP!" Haha då höll jag på att explodera av skratt! Så jäkla skön pensionär alltså! :P
Väl tillbaka på flygplatsen letade jag upp min gate och slog mig ner.
Folket fyllde på och ja det var en hel del svenskar där. Vilket kanske inte var så konstigt eftersom flyget skulle till Köpenhamn. Men ändå! Kändes så konstigt att höra massa prata svenska.
Innan jag klev på kände jag hur jag började må illa. Tänkte att va tusan är nu det här.. Senare visade det sig att jag antagligen blivit matförgiftad. Grattis till mig tänkte jag. Bara 8 timmars flygresa kvar!
Så de sista 8 timmarna var hemska. Spydde som en gris och mådde inte precis svinbra. Så istället för 8 timmar kändes det som 108 timmar..
Men lagom tills jag var framme i Danmark hade jag piggnat till och kände mig riktigt bra. Som tur var! Jag vart livrädd för att det var magsjuka jag åkt på. Men den hade nog inte gått över på ett par timmar inte.
Tog tåget över till Malmö för att bli upphämtad av Lotta. Så himla snällt av henne!!
Drog hem till henne och ja det var svinkallt!
Jag frös i flera timmar efter att vi kommit in. Fick liksom inte upp värmen. Hemskt!
Så till slut hoppade jag in i duschen och det gjorde susen. Gud så skönt!
På eftermiddagen drog vi oss mot Småland. Idiotiskt väglag kan man säga. Så resan tog lite längre tid än vanligt. Men det var ju väntat!
Väl hemma i Målilla hämtade jag upp min lilla bil som sovit i Mathias garage sen jag åkte. Och jodå! Jag kom ihåg hur man körde bil med. Fan inte illa!
Packade in mina väskor i huset fort som fasen och letade fram min kära dator. Som jag saknat den ;)
Efter ett par timmar blev det sovdags. Hade förväntat mig att sova ut. Men jag vill inte påstå att det blev så mycket av att. 2-7 ungefär. Sova kan man ju göra i graven liksom..
Tiden sprang iväg precis som vanligt!
Det blev en hel del partajande för Sweas och min del. Och ja man kan ju inte annat än att säga att det var superkul!
Lördag kväll valde vi att återvända tillbaka till Bar 210. Vilket inte var ett dumt beslut. Folket dansade värre än någonsin och personalen i baren hade fullt upp med att servera folket drinkar.
Vi hade någon halv vip denna kvällen då vi hade gratis drinkar och slapp köa. Fint ska de va!
Så vi visade minsann vad en tysk och en svensk går för tillsammans! Fullt ös medvetslös förstås. Som alltid!
Träffade även lite nytt folk som bävade över att jag skulle åka hem till Sverige igen dagen därpå. Så jaha. Klart det skulle bli storfest då. Så efter Bar 210 drog vi pa efterpartaj.
Klockan 5 på morgonen gav vi upp och drog hemåt. Då var vi ganska färdiga med denna kvällen kände vi.
Vi planerade en lång sovmorgon, enda till klockan 9.30 förstår ni!
Jag är inte riktigt sådär bra på att sova.
Fixade oss och drog ut på stan för att käka lite frukost, fixa naglarna och spana omkring lite.
Sen bar det av hemåt igen för att avsluta min packning.
Jag trodde aldrig jag skulle få i allt i väskorna! Men jodå med mycket våld så hade jag lyckats få i det mesta förutom ett par springskor och lite. Men de var så sketna så vad gjorde de..
Ställde väskan på vågen och den visade 3 kg för mkt. Hmm tänkte jag. Då packar vi om igen! Så i med mera kläder i handbagagetoch sen gjordes ett nytt försök på vågen. Lyckat!!
Kände mig riktigt stolt över att jag fick ihop att så pass bra. Men fy fasen, väskorna var knökafulla!!
På kvällen fixade vi iordning oss, packade bilen full och drog till Santa Monica för att ha avskedsmiddag för mig.
En Italiensk restaurang som tydligen skulle vara en av de finaste runt Beverly Hillsområdet.
Mycket god mat, dricka och efterrätt var det minsann.
3 meter bakom mig satt Tobey Maguire. Skådespelaren som bland annat agerade som spindelmannen.
Men ja. Han var som vilken Svensson som helst som satt där och åt sin mat. Och nej, ingen spindelmannendräkt på sig denna kvällen.
Sen var det dags att ta farväl av Terri. Riktigt tungt var det kan jag säga. Hua.. Man vet ju liksom inte om man kommer träffa alla dessa goa människor igen.
Och efter detta drog Swea och jag till flygplatsen. Swea var snäll och följde med in på flygplatsen när jag checkade in och så.
Men sen var det dags att säga bye bye till henne med. Sorgligt men sant!
Efter detta gick jag med tunga kliv mot min gate.. Inte på bästa humöret men sånt är livet. Inte kan jag ju stanna i Kalifornien resten av livet heller!
Hade bra timing så behövde bara vänta sådär 15 min tills jag kunde boarda.
Sen lyfte flyget mot Toronto...
Jag hade nu påbörjat min resa hem!! Förstå det. Efter 3 alldeles för snabba månader var jag på väg från Los Angeles till Målilla.
Resan gick bra till Toronto. Snabbare änvad jag hade trott.
Kom dit vid 5.30 på morgonen. Så startade upp med lite frukost och bara tog det lite lugnt.
Sen var det lagom att se till att utforska Toronto lite.
Men lite väl kallt för min del för att vara ute så det blev tunnelbanan in till stan. Lite shopping, drinkar och mat innan jag begav mig tillbaka till flygplatsen.
Och jag höll seriöst på att få världens skrattanfall på tunnelbanan!!
Var en kille i min ålder som stod och rappade som fan. Han stod där när jag klev på och han åkte många stationer. Slutade inte utan bara fortsatte och fortsatte. Och ja herregud! Jag kunde inte annat än att skratta åt honom lite lagom diskret.
Inte blev det bättre när en gubbe vänder sig om och slår till honom med sin tidning och gormar "Please SHUT UP!" Haha då höll jag på att explodera av skratt! Så jäkla skön pensionär alltså! :P
Väl tillbaka på flygplatsen letade jag upp min gate och slog mig ner.
Folket fyllde på och ja det var en hel del svenskar där. Vilket kanske inte var så konstigt eftersom flyget skulle till Köpenhamn. Men ändå! Kändes så konstigt att höra massa prata svenska.
Innan jag klev på kände jag hur jag började må illa. Tänkte att va tusan är nu det här.. Senare visade det sig att jag antagligen blivit matförgiftad. Grattis till mig tänkte jag. Bara 8 timmars flygresa kvar!
Så de sista 8 timmarna var hemska. Spydde som en gris och mådde inte precis svinbra. Så istället för 8 timmar kändes det som 108 timmar..
Men lagom tills jag var framme i Danmark hade jag piggnat till och kände mig riktigt bra. Som tur var! Jag vart livrädd för att det var magsjuka jag åkt på. Men den hade nog inte gått över på ett par timmar inte.
Tog tåget över till Malmö för att bli upphämtad av Lotta. Så himla snällt av henne!!
Drog hem till henne och ja det var svinkallt!
Jag frös i flera timmar efter att vi kommit in. Fick liksom inte upp värmen. Hemskt!
Så till slut hoppade jag in i duschen och det gjorde susen. Gud så skönt!
På eftermiddagen drog vi oss mot Småland. Idiotiskt väglag kan man säga. Så resan tog lite längre tid än vanligt. Men det var ju väntat!
Väl hemma i Målilla hämtade jag upp min lilla bil som sovit i Mathias garage sen jag åkte. Och jodå! Jag kom ihåg hur man körde bil med. Fan inte illa!
Packade in mina väskor i huset fort som fasen och letade fram min kära dator. Som jag saknat den ;)
Efter ett par timmar blev det sovdags. Hade förväntat mig att sova ut. Men jag vill inte påstå att det blev så mycket av att. 2-7 ungefär. Sova kan man ju göra i graven liksom..
Kommentarer
Trackback
