Gah!

Blir så trött på detta! Snacka om berg -och dalbana!
Ena stunden känns det så himla bra att kunna prata med dig. Medans jag skulle vilja spy på dig andra stunden. Fan att du aldrig ger dig. Blir så trött..

Du bara måste vräka ur dig nåt. Du behöver inte ens ringa mig om du inte kan va tyst om vissa saker.. Du kan hålla det för dig själv.
Men just ja! Höll på å glömma.. Du mår ju som bäst när du märker att nåt gör ont inne i mig.. Fy fan!



Knäcker mig totalt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0