Så jävla snabbt..

Det är en gåta för mig, hur allt kan rasa så fort.
Jag vet inte vart jag själv står.
Inte heller vart du står..

Trycka ner hjälper inte iaf!
Det vet jag så väl..

När man tror man är så lycklig ena minuten,
så rasar det minuten efter.
Då kan det inte vara äkta lycka.
Nåstans inom mig finns något som tynger.
Något som jag inte kan sätta tummen på vad det är.

Är det saknaden tro?
Ångesten?
Kärleken? Hatet?
Vet ej..

Jag har iaf ett mål. Ett mål som jag ser fram emot. Det är en lång väg å gå. Å inte finns det några genvägar heller verkar det som. Men jag ska dit! Tids nog..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0